Ska man alltid vara exakt vad man äter?

Av: Therese Ljungkvist, Kommunikation och Näringslära, Nordish

”Du är vad du äter” är ett uttryck som man kan höra lite här och var, inte minst från Anna Skipper när hon står och kastar ketchupflaskor och vingummin i papperskorgen hemma hos svenskar som ska ändra sina kostvanor. Jag har funderat en del över det där uttrycket sista tiden, inte minst efter att jag lyssnade på ett avsnitt av radioprogrammet ”Kropp och själ” där de tog upp ämnet ”Mat som livsstil”.  

Idag pratas det inte bara om VAD vi äter utan allt mer om HUR vi äter. Aldrig har det varit så hett att placera matvanor i fack och med valen du gör på din tallrik kommer också en livsstil att förhålla sig till på köpet. När jag tittar på topplistan över de mest sålda kokböckerna just nu så märks det snabbt att det idag inte riktigt räcker med tips på smarriga såser eller hur du komponerar en trevlig tre rätters-meny. Istället finner jag böcker så som Food Pharmacy som kallar sig ”den antiinflammatoriska kokboken”, en bok med namnet ”Happy food” som tar upp hur mat och lycka hänger ihop, samt en bakbok som går in på hållbarhet och hur man ”lever i samklang med naturen”.

Med tanke på att det vi äter har en direkt inverkan på hur vi mår här och nu och på lång sikt så är det inte konstigt att mat och livsstil hänger ihop. Dessutom är gemenskap och tillhörighet enormt viktigt för oss människor och många älskar att ha tydliga riktlinjer att förhålla sig till. Men jag funderar lite på vad det får för konsekvenser att vi paketerar kosthållningar och sätter strikta ramar kring vad som ingår och inte, vad vi ”får” och ”inte får” äta.

Kanske är det för att jag jobbar med mat som jag så ofta möts av ursäkter kring varför man gjort ett matval som kanske inte riktigt passar in i den livsstil man avsett att hålla eller som är norm i det umgänge man hänger i. Men jag tror att flera av er känner igen er i förklaringar som ”Jag ska egentligen inte äta glass”, ”Jag hann inte göra egen bearnaise, ni får ursäkta köpe-varianten” eller ”Man ska ju inte äta så mycket kött men…”.  Som hälsocoach, matgalning och miljövän är jag förstås glad att folk har ambitionen att göra bra matval sett till hälsa, miljö och smakupplevelse men det verkar ju förfärligt jobbigt och begränsande att behöva leva efter de där kriterierna i alla lägen, och vem är det vi ursäktar oss inför?

Det är kul att ta inspiration från kokböcker och matinspiratörer och plocka med sig de delar som ens hjärta bankar för eller som gör att det vattnas i munnen. Det är kanonbra att kunna äta på restauranger som har en tydlig nisch och som håller sig till de värderingar man brinner för. MEN jag tror att vi ger oss själva olycka då vi målar in oss i allt för tydliga och strikta kosthållnings-hörn. Det blir svårt att hålla i långa loppet och man ger stort utrymme för snedsteg och känslan av att misslyckas. Vi har redan vansinnigt mycket prestationskrav på våra axlar i andra sammanhang i livet – låt inte maten bli ännu en sådan sak för dig.